Jag tränar bara ibland. Jag är en periodare och jag tycker det är så jobbigt. Nu har jag inte tränat sedan jag fick Fred, det är två år sedan. I början när jag ammade Fred gick jag ner 5 kilo mer än det jag vägde innan. Nu väger jag 5 kilo mer än det jag vägde innan jag blev gravid. Under de året som jag ammade kunde jag äta nästan vad som helst, och trodde väl, dum som jag kan vara ibland att jag skulle kunna göra detta även när jag slutat amma. Men den gubben gick inte. Nu väger jag mer än jag gjort någon gång tidigare och mår inte bra av det. Ingenting i garderoben passar längre, det är inte roligt att köpa nytt när man måste köpa storlek 40 eller större.
Nu har jag dock sedan två veckor tillbaka börjat ta mig ner till gymmet 2 gånger i veckan och när jag väl är där och sitter på cykeln för att spinna en timme känns det hur bra som helst och efteråt känns det ju ännu bättre. Men varför bär det då så emot att gå de 100 metrarna ner till gymmet?
Nu vet ju jag att min vikt även beror på vad jag stoppar i mig och det är ännu svårare att stå emot. Varför känner jag hela tiden ett sug efter mat, jag är ju inte direkt hungrig. Skärpning Stina!
syster!! har egentligen ingen kommentar till just detta inlagget om din vikt.... Jag alskar ju dig for precis den du ar!!!
SvaraRaderaDet viktigaste ar att du mar bra kara.
Sitter pa andra sidan atlanten med ett glas rott och ostmackor. Funderar pa vart livet bar av, i vilken riktning,varfor och hur? Stora fragor som endast kan losas efter ett par glas rodvin :)
Saknar dig systra mi...
Karin
Lillstrumpa